Sedan kopplingen till guld försvann har fasta växelkurser gradvis försvunnit. I och med att det inte funnits någon koppling mellan pengar och guld har det inte funnits någon begränsning i hur mycket pengar som en centralbank kan skapa. Det har varit bekvämt för regeringar att låna nästan obegränsade mängder pengar genom att ge ut skuldebrev som centralbanken sen köper upp. Det har fungerat under decennier utan att inflationen accelererat. I och med covidkrisen blev den låga inflationen attackerad från två fronter, dels skapades bristsituationer på en mängd varor, dels beslöt regeringar att förse konsumenterna med nedpressade bostadsräntor och enorma utbetalade stimulanser. Det resulterade i en inflationsvåg världen över. Förväntningarna är nu att inflationen ska gå ner till två procent på årsbasis och stanna där.

Kan inflationsnedgången bli tillfällig?

Ja, en rad nya faktorer är inflationsdrivande. Globaliseringstrenden är definitivt över. Man eftersträvar inte längre att produktionen av varor ska ske till lägsta möjliga pris. I stället prioriterar man leveranssäkerhet och att produktion av varor inte sker i ett land som man har någon form av konflikt med. Ideologi styr nu politiken och en ideologisk klyfta har öppnat sig mellan Europa och det anglo-saxiska blocket av länder å ena sidan och ett annat block av länder lett av Ryssland och Kina. Man sätter upp fler och fler handelshinder som ökar priset på importerade varor. Miljökraven gör också att produktion av varor i vissa fall blir dyrare. Den ökade konflikt benägenheten som idag syns världen över är en annan komponent. Den resulterar i en global militär upprustning som ökar efterfrågan på en rad råvaror och komponenter. 

Sist men inte minst, många länder är idag väldigt högt skuldsatta och idag är det bara Nederländerna ibland Väst-Europas länder som uppfyller villkoren för att vara med i Euron.

Man följer inte de regler man har satt upp inom ramen för Stabilitetspakten inför skapandet av Euron. Dessa regler satte man upp för att skapa en sund stabil valuta. Reglerna fastslog att den offentliga skulden inte fick överstiga 60 procent av BNP och att det årliga underskottet inte fick överstiga 3 procent av BNP. Det är framför allt Eurons södra medlemsländer inklusive Frankrike som är den största faran för Euron. Pandemin innebar en möjlighet att stötta upp Europaprojektet och en coronafond etablerades som ska överföra 750 miljarder Euro i bidrag till EUs medlemsländer. Det är i stora drag länder i norr som betalar för länder i söder. Dessa överföringar har bidragit till stabilitet i dessa länder. Italien har hittills kvitterat ut drygt 100 miljarder Euro från den här fonden och är därmed den största bidragstagaren. Detta är dock en temporär lösning och en ny fond för att rädda länder som inte kan sköta sina finanser lär bli väldigt svår att lansera. 

Ett utvidgat krig i Europa är heller ingen bra idé om vi ska undvika en Eurokris. En sådan kris skulle kunna leda till panikförsäljningar av Euro och köp av guld.

Sverige har en skuld enligt detta sätt att redovisa på 31 procent av BNP: För att ge lite perspektiv så ligger Italien på en skuld i förhållande till BNP på 137 procent, USA 123 procent och slutligen Japan 263 procent vilket är den högsta nivån i världen. 

Japan har de senaste 35 åren haft en mycket låg räntesats på sin skuld eftersom inflationen varit nästan obefintlig. Under de senaste 10 åren har inflationssnittet legat på 0,8 procent. Inflationen i Japan är nu dock i stigande och ligger över två procent. Man kan fråga sig vad som händer med den japanska valutan om inflationen och räntan fortsätter stiga? Japan var det land i världen som först eliminerade inflationen på 1990-talet. Blir det också det första industrialiserade landet som hamnar i en nedåtgående skuldspiral?