Stortjärnhobbens prospekterings- och gruvprojekt

Stortjärnhobben 
 

Guldmineraliseringen i Stortjärnhobben upptäcktes i häll under blockletning 1997. Den har undersökts med ett flertal diamantborrningsprogram och geofysiska mätningar från år 1997 och framåt. På projektet har idag totalt borrats 52 kärnborrhål om 5 950 borrmeter i 14 profiler på en kilometerlång zon söder om Stortjärnen.

Hittills gjorda undersökningar visar att den guldförande zonen, som har kunnat följas 750 meter i strykningsriktningen, utgörs av arsenikkis- och magnetkisimpregnerad intermediär vulkanit, från dagytan ner till 75 - 180 meters djup. Guldhalterna är höga och för ögat synligt fritt guld har noterats såväl i borrkärnor som i hällar. Anrikningstekniska tester som genomförts med mineraliserat material från borrkärnorna, i Svartlidens anrikningsverk, indikerar ett möjligt utbyte om 90 procent. För att kunna beräkna mineraltillgångarna och eventuella malmreserver planeras fortsatt prospektering i området. En brytning förväntas ske inledningsvis i ett mindre dagbrott eller under jord. Borrningarna har hittills begränsats till ytligare delar och fyndigheten är öppen på djupet. 

Lappland Guldprospektering AB beviljades bearbetningskoncession 2007-02-12 för i första hand 25 år på 21,75 ha för fyndigheten benämnd Stortjärnhobben K nr 1. Koncessionstiden förlängs automatiskt med 10 år i sänder så länge arbeten pågår. Beslutet baserades på en påvisad fyndighet som sannolikt kommer att kunna tillgodogöras ekonomiskt. Bearbetningskoncessionen innebär att området dediceras för gruvverksamhet enligt miljöbalken. 

Sveriges Geologiska Undersökning, SGU, har 2008-02-14 klassificerat området som Riksintresse avseende utvinningen av ämnen och material vilket är en styrka vid vidare arbete för miljötillstånd. 

Planerna för den närmaste tiden omfattar ett borrprogram på 5 000 borrmeter från nya vinklar längre upp på höjden för att öka kännedomen om fyndighetens halter och utsträckning. Fyndigheten ligger i anslutning till en befintlig skogsbilväg som i sin tur ansluter till det allmänna vägnätet.
 

Genomförda arbeten i Stortjärnhobben 

​

Lappland Guldprospektering AB av har under många år bedrivit undersökning av området bestående bland annat av blockletning, geofysiska mätningar, ytlig provtagning och kärnborrning. Guldförande block med upp till 99 gram guld per ton har påträffats vid Stortjärnhobben

​

I Stortjärnhobbens östra sluttning har 77 kärnborrhål om över 10 000 meter borrats i en kilometerlång zon söder om Stortjärnen mellan 1997 och 2025. En 750 m lång och i genomsnitt 25 m bred guldmineraliserad zon har påvisats från dagsytan ner till 75 – 180 m djup inom en horisontell area på omkring 37 500 m2. Mineraliseringen är öppen i norr, syd och på djupet, vilket betyder att vi ännu inte avgränsat fyndigheten.

​

Pågående borrprogram 2025/2026

​

I 2025 års borrprogram har målet varit att skaffa tätare information om mineraliseringen genom att undersökningsborra från höjden på västra sidan för att mer effektivt övertvära mineraliseringen.

​

Mineraliseringen lutar från öst och går brant mot väst ner på djupet. Landskapet lutar åt andra hållet och har ett berg på västra sidan, och på grund av detta har tidigare kärnborrning skett från östra sidan.

​

I borrprogrammet har guldhalter påvisats i de flesta borrhålen, och några sticker ut med högre halter, som inneburit de högsta halterna som bolaget identifierat i Stortjärnhobben.

Ett exempel är STH2025009 som påvisade en 8 meter lång borrhålsektion mellan 149 och 157 meter i hålets riktning, med en genomsnittshalt på 21,72 gram guld per ton. Den rikaste borrmetern i denna sektion, mellan 154 och 155 meter, var på 133 gram guld per ton.

​

En sammanfattning på samtliga borrhål år för år finns längst ner på denna sida.

Provbrytning

​

För att utöka vår kunskap om mineraliseringen planerar vi en provbrytning. Den planeras att ske i tre mindre provgropar om totalt 10 000 ton. Provgroparna blir placerade för att ge en representativ information om mineraliseringen. Syftet är att skaffa en geologisk kunskap och genomsnittlig guldhalt över en större mängd material, att ta reda på anriknings- och malningsegenskaper, samt miljöinformation. Denna information kommer att användas vid planering av fullskalig gruva och även för vidare malmberäkningar.

​

Planen för Stortjärnhobben för 2025-2026

• Borrprogram 2025: 3000 meter borrade under sommar och öst

• Utökat borrprogram 2025/2026: 2000 borrmeter

• Första mineralresursberäkningen planerad innan slutet av 2025

• Provbrytning, ansökan inskickad innan slutet av 2025

• Utökning av mineralresursberäkning efter att analyserna av utökade borrprogrammet är klara

• Provbrytning utförd så snart som miljötillståndet är godkänt

• Utökning av mineralresursberäkning efter provbrytning.

• ​

Parallellt med dessa punkter har vi påbörjat arbetet med teknisk beskrivning, Scoping study och även miljötillstånd för en fullskalig gruva.

Beroende på fyndighetens utformning och resultat av kommande studier kan en framtida brytning ske initialt i ett dagbrott och sedan med underjordsbrytning. Anrikning och krossning planeras att ske i befintligt anrikningsverk i närområdet

Genomförda borrprogram Stortjärnhobben

1997

Det första borrprogrammet i Stortjärnhobben utfördes 1997. Området hade lokaliserats med blockletning och halter även hittade i hällar. De flesta borrhålen gjordes från öst till väst pga topografin, även om det optimala hade varit att borra från väst till höst.

Tre av borrhålen visade uppmuntrande guldhalter. STH1997002 hade en sex meter bred sektion med snitt 3,77 gram guld per ton, STH1997004 en fyra meter lång sektion med 7,27 gram guld per ton, och STH1997005 en meter med 5,31 gram per ton. Övriga borrhål hade spår av guld.

Avståndet mellan det nordligaste borrhålet med guldhalter och det sydligaste är nu c:a 250 meter.

2000

Åtta borrhål utförs nu längre söderut för att undersöka förlängningen. Även här borras hålen från östra till västra sidan, men de flesta borrhålen missar mineraliseringen. Ett borrhål STH2000007 träffar på en 1,8 meter lång sektion med 1,17 gram guld per ton.

2004

Ett större borrprogram utfördes på 18 borrhål och över 1500 meter, även detta från öst till väst. 12 av dessa får guldträffar, och de mest intressanta är STH2004011, STH2004015, STH2004014 och STH2004012. STH2004011, har en 5 meter sektion med 1,25 gram per ton, och en sju meter sektion med 1,10 gram per ton.  STH2004015 har en nio meter lång sektion med 3,38 gram guld per ton, och STH2004012 en fem meter sektion med 1,21 gram per ton och en 18 meter lång sektion med 4,12 gram per ton. Några borrhål längre norr ut hittar inga guldhalter.

2005

2005 borrades ett till större borrprogram, med målet att undersöka mineraliseringen på större djup. En del av borrhålen gjordes med tripletter, där tre hål borrade från samma plats med olika vinklar. STH2005006, STH2005007 och STH2005008 är ett sådant exempel. Guldhalter på 9,48 gram per ton mellan 21,3 och 24,3 meter hittades i STH2005006, i det brantare STH2005008 hittades 5,33 gram per ton mellan 48,7 och 49,7 samt 2,04 gram per ton mellan 85,7 och 134,7 meter. Det är därmed en 49 meter bred sektion. STH2005007 är ett vertikalt hål och där hittades 1,38 gram per ton mellan 138,5 och 143,5 meter nere i hålet, och även 1,4 gram per ton mellan 147,5 och 148,5 meter ner i hålet.

Totalt hade under 2005 års program 9 av 11 borrhål guldhalter.

2006

Borrprogrammet under detta år hade som syfte att undersöka norra delen av mineraliseringen. Mineraliseringen missades dock, och kan bero på att då borrningen än en gång utfördes från öst till väst, så missades den eventuella förlängningen av mineraliseringen. Det kan vara så att mineraliseringen går åt väster ifall den fortsätter.

2024

Det första programmet i modern tid, hade som mål att undersöka mineraliseringen från den höjd på västra sidan området. Att borra från väster mot öster innebär en övertväring, dvs att man kommer rakt genom mineraliseringen i stället för mer parallellt. Detta ger bättre information om mineraliseringens tjocklek, samt att man minskar risken att missa mineraliseringen. Fyra av borrhålen gav guldresultat, och ett av hålen, STH202404 visade på en nio meter bred sektion med en medelhalt på 8,52 gram guld per ton. Samma borrhål hade ytterligare en 2,2 meter bred sektion med 4,49 gram guld per ton.

2025

Detta borrprogram är det största i bolagets historia. Totalt har Bolaget färdigställt 19 borrhål om totalt 3 063 meter i 2025 års borrprogram, samtliga från höjden i väster, borrade mot öst. Borrplanen är systematiskt utspridd för att skaffa en mer enhetlig bild över mineraliseringen, och för att se hur halterna ser ut mellan hålen.

Under vintern har en utökning av programmet påbörjats på c:a 2000 meter, för att ytterligare skaffa information på större djup.

Den första delen av borrprogrammet avslutades i början av oktober. Resultaten från de första 19 borrhålen har redan publicerats, med rekordhalter för projektet.

Den mest guldrika sektionen mäter 8 meter med en genomsnittlig halt på 21,72 g Au/ton, vilket är

mer än dubbelt så högt som Bolagets tidigare bästa sektion i fyndigheten. Runt denna sektion sträcker sig en 30 meter lång zon med ett totalt genomsnitt på 6,55 g Au/ton.

Den rikaste enskilda borrmetern inom denna sektion uppmättes till 133 g Au/ton.

Borrhål 2025009 ligger 240 meter söder om borrhål 202404 som förra 2024 års då bästa resultat med en genomsnittlig halt på 8,52 g Au/ton över 9 meter.

Borrhål STH2025008 har en zon på 4 meter med genomsnittlig halt på 3,56 g Au/ton med start 8 meter under moränen och en andra zon djupare ned med en genomsnittlig halt på 2,63 g Au/ton över 7 meter.

STH2025013 visade en 14 meter lång zon mellan 104 och 118 meter, med ett

medelvärde på 1,15 g Au/ton och ett högsta värde på 4,43 g Au/ton över 1 meter.

Borrhål STH2025015 var placerat nära mineraliseringen och visade guldhalter närmare markytan. Den visade en 5 meter lång zon mellan 21 och 26 meter ner i borrhålet, med genomsnitt 1,53 gram Au/ton varav max 1 meter 6,8 gram Au/ton.